Till minne
Djurlöf's Bacardi Limon
Världens bästa schäfer
020603- - 061203
Till min vän Limòn:
Du kom till oss i en tid av kaos, fast det brydde du dej aldrig om.
8 veckor gammal, full av vassa tänder som hakade i byxor och morgonrocksfållar,
stormade du in med en uppsyn av glädje. Ullig och mjuk som en långhårsschäfervalp
ska vara!
Det blev nog ditt kännetecken ”glada Limón”.
Glädjen byttes snart i oro, något stämde inte med bakstället, och snart nog
fick vi reda på att du hade svår HD.
Du var glad ändå och alla upptåg från din sida kunde vi inte vi få nog av!
Så den levnadsglada lilla tjejen fick nya höfter, ett par i titan, som
fungerade alldeles utmärkt. Ingen smärta längre och de gick att springa med,
jaga ,busa och träna med!
Du fick din tjänstehundstitel 16 månader gammal, duktig och alert. Vi tränade
och tävlade i lydnadsklass 1 med varierande framgång men till sist var
diplomet LP1: an på väggen!
MH och mentaltest till full belåtenhet!
En typisk Limón-historia:
Att vara instängd när man inte ville, var inte lilla damens grej. Då tog man
sig ut! Öppnade dörrar, även toalås!, tuggade sönder plankor i hundgården
och krånglade sig ut t.ex.
En dag var jag ute och cyklade med brorsan Lexus. Han var lös och sprang efter
mej på skogsvägen.
Efter ett tag tyckte jag att han flåsade väl mycket men det var varmt och vi höll
bra fart. Men till slut vände jag mej om och då såg jag - 2 schäfrar!
En mycket lycklig och glad Limòn sprang bakom cykeln!
Då hade hon öppnat ytterdörren, trängt sej ut genom grinden och spårat oss
i 2 km!! Klart att hon var nöjd!
De bästa stunderna var när vi var på tu man hand, på långpromenad eller långtur
på skidor, då var hon verkligen ett sällskap. Vi njöt ikapp, delade på matsäck
och kollade in naturen med samma frid i sinnet.
Jag gjorde om en av våra turer ensam i påskas , det gjorde så ont, saknaden
blev alldeles för stor. Inget kan bli som förut. Mysstunderna på morgonen när
Limòn skulle bli kliad på magen och som tack fick man en blöt puss över ögonen!
”
Nu är det morron matte, nu gör vi nåt roligt!”
Tänk att en hund kan komma att
betyda så mycket, kanske för att jag visste att det var på lånad tid och att
tiden var utmätt.
Dagen när jag såg att din ena höft gav vika och du hade ont och inte ville
vara med längre, den dagen hade jag sett framför mej så många gånger, men
inte kunde jag tro att jag var så illa förberedd.
Jag hade lovat dej att få leva fullt ut de år du fick, vara en arbetande schäfer,
göra allt som du tyckte var roligt även om det många högg i hjärtat på mej
för jag insåg att det förkortade ditt liv.
Jaga skotrar, hoppa över gärdsgårdar, busa med brorsan osv.
Jag brukade skämta om att varje år med Limòn är som 2 år för en vanlig
hund!
Du var så intensiv och såg till att det hände saker!
Så egentligen blev du 9 år och inte bara 4,5 om man ser det så!
Så tack Limòn för att du skyddade och vaktade mej, fick mej att skratta ofta
och mycket,
höll mej sällskap i tunga stunder och säkert även till flera av mina gråa
strån!!
Ska försöka göra som i dikten, ”släpp mej” ”låt mej gå”.
Kunna tänka på dej utan att tårarna bränner i ögonen, utan dåligt samvete
att jag inte gjorde nog, bara med samma leende som du alltid hade spelande i
mungipan. Snart Limòn, snart men inte än….
Matte Annika
The Last Battle.
If it should be that I grow frail and weak
And pain should keep me from my sleep,
Then will you do what must be done,
For this
The last battle
Can’t be won.
You will be sad I understand,
But don’t let grief then stay your hand,
For on this day, more than the rest,
Your love and friendship must stand the test.
We have had so many happy years,
You wouldn’t want me to suffer.
When the time comes,
please, let me go.
Take me to where to my needs they’ll tend,
Only, let some one stay with me till the end
And hold me firm and speak to me
Until my eyes no longer see.
I know in time you will agree
It is a kindness you do to me.
From pain and suffering I have been saved.
Don’t grieve that it must be you
Who has to decide this thing to do
We’ve been so close we two
these years,
Don’t let your heart hold any tears...